Hon vaknade på morgonkvisten i bäddsoffan,hennes svärmor låg i utdrags bädden,svärmodern vaknade också.Tittade undrande om det va dags har du värkar nu?

Ja det har börjat sa hon o vände sej för att försöka sova lite till morgontrött hade hon alltid varit,men svärmodern undrade om hon tänkt sej att få barnet i soffan?

Suckande reste hon sej upp o klädde på sej ringde en taxi o gick sedan.Taxichauffören blev jätteorolig då hon sa BB men hon lugnade honom o sa att de va ingen brådska,Så satte hon sej i en dunge utanför sjukhuset,där andades frid och ro ,hon lutade sej mot en trädstam o tittade på stararna som gick runt hennes fötter o drog maskar ur gräset.Hon satt där hela dagen med en värk då o då framemot efter middagen gick hon in till BB då värkarna börjat tätna något.

Där var hon väntad.För alla hade ringt till alla bbavdelningar i stan o undrat om hon inte va klar snart men ingen visste ju vart hon var eftersom hon suttit därute bland fåglarna.Så hon blev väl mottagen av barnmorskorna o framemot natten kom hennes första lilla vackra bebis.En flicka

Femton månader senare kom en liten pojke till välden.därefter fyra år senare så kom det sista underverket en liten kille till.

Varje framfödande av ett barn är det mest fantastiska i denna världen,under förlossningen så undrar man hur ska man orka o sen kommer ett ögonblick då man är säker på att nu dör jag nu går det inte längre nu är allt slut så va de me de,,,,, mitt lilla barn kommer att få växa upp utan mamma ,men just i det ögonblicket så kommer barnet utglidande i livets största pärs o som barnafödare så är man just då den absolut piggaste varelsen i livet som skulle kunna flytta berg för denna lilla som man får framlyft till sej ,o hur konstigt det än är så har man aldrig skådat något så vackert,även om man senare kan titta på bilder o se att så himla vackra va dom nu inte,,förstås ,vem kan vara vacker efter att ha trängt igenom en alldeles för trång gång o sedan tvingats ut i ett kallt o ljust rum , De e tur att man inte minns sin egen födelse.För jag kan inte tänka mej att det vore bra att minnas den dagen annat än för mamman.Barnet mår nog bäst av att inte komma ihåg.

Det gick några år.Hon överlevde,hon gifte sej,hon fick tre vackra barn,hon skiljde sej.vad mer?.hon fick sin beskärda del av livet.Det va ömsom vin ömsom vatten som man säger.

Idag sitter hon ofta framför sin dator o skriver o gör bilder.Så historien kommer att fortsätta men inte i kronologisk ordning,det blir för svårt att minnas i rätt takt så hädanefter så kommer historierna att komma huller om buller,sanna o osanna kommer dom ,självupplevda o icke,i en salig blandning,kryddan kommer att vara sån att du ska aldrig veta när hon fabulerar,du ska få undra om det va så eller har hon hittat på detta ?????

För det är väl så det går till o så ska det vara annars blir det svårt att skriva,om man hela tiden måste hålla sej till sanningen,även om sanningen kan vara otrolig o intressant så är det bäst att inte veta hur stor procent som är sann,,,,,,,,,så då åker vi vidare i berättelserna om hur livet kan vara för en människa ,små anekdoter små händelser,i livet,allas liv likaväl som ingens,eller kanske ditt eget råkar komma med här,