|
|
DET är just det, var börjar man var tar man det första steget O vart styr man
kosan….vem?styr det har jag frågat mej under alla mina år som jag har varit
här,, ,okej kanske inte just dom här åren då jag tultade omkring o log sött mot mina föräldrar,,, Men det kom dagar då jag inte
va riktigt tillfreds med allting ,,det kom dagar då jag faktiskt trots att
jag inte va så stor ,,,,drog iväg o gjorde allt annat än det jag blev
tillsagd att göra Följ med på resan,, ,OK vi börjar
väl då |
|
|
På Lundagatan på söder i
stockholm där började ett spännande liv ta form ,tja de e klart mest
spännande va de nog för mina föräldrar ,dom hade ju redan en grabb o nu kom
jag, inte kommer jag ihåg så mycket av dom första åren men tre år gammal så
kommer dom första minnena, jag ska försöka återge en del av dom o så
sakteliga kommer den som vill se ett liv rullas upp, inte vet jag om jag
hinner färdigt men jag ska ta ett litet steg i taget o så får vi se |
|
|
|
|
Jag vet att mamma o pappa tyckte att jag va den absolut snällaste o gulligaste unge dom hade sett någonsin, men vilken förälder tycker inte det Fast man kan ju undra hur man
orkade vara snäll i såna där trånga skor, idag e jag inte fullt så mullig som
på bilderna , året är 1948 Jag antar att jag inte har
gått så himla länge men balansen verkar ju vara ok |
|
|
Det hände en hel del mitt tredje år .jag o min bror fick vara på barnhem en tid då syrran skulle göra sitt intåg i världen, Vi tyckte inte alls om att vara där av många orsaker, personalen va hemsk det kommer jag faktiskt ihåg o inte e de lätt för en treåring att hävda sej .En gång spillde jag mjölk i maten o ville inte äta den efter det eftersom den blev äcklig , ja då hamnade jag i skamvrån o där fick jag sitta . Men min storebror o riddare kom till min undsättning han hämtade mej från skamvrån för han va en bestämd liten femåring , jag åt inte upp den äckliga maten men jag åt min smörgås o överlevede den dagen. Vi brukade sitta på
brevlådorna o gråta min bror o jag vi längtade hem så väldigt mycke.En dag så
rymde vi faktiskt tre o fem år gamla så va vi ute på vår första rymmarfärd de
va inte den sista men mer om den kommer på nästa sida |
|
|
