Vi satt där på brevlådorna o grät ,längtade hem till mamma o pappa
Vi kunde inte begripa varför vi skulle behöva vara på de här barnhemmet.
vi höll oss till varandra, vi va varandras stöd i en värld vi inte ville acceptera
En dag serverades saftsoppa med sagogryn i , den va röd o genomskinlig o aningens segaktig o i varje tallrik fanns det också en massa döda myror. fröknarna sa att det va inget o bry sej om ,man kunde peta bort dom,.
Jag har aldrig gillat sagogryn efter det man kan ju inte vara säker på vad de där små slemmiga sakerna egentligen är,
Tårstrimmiga ansikten ,o så kommer bussen ,den stannar som den brukar en sån där stor gammal buss med cyckelställ fast monterat i bak,för på landet kan man alltid ha användning för cyckeln,
Teddy o jag tittade på varandra o Teddy sa att om vi satte oss på cyckelställen o höll i oss så kunde vi nog åka hem igen till mamma o pappa.
Sagt o gjort ,när bussen åkte satt vi där o klamrade oss fast ordentligt,det skumpade o vaggade o det va inte helt lätt att hålla sej fast bussen knagglade sej fram på den lilla smala grusvägen, den körde inte speciellt fort de kunde den inte men efter en liten bro som kom senare så blev vägen mycket bättre där skulle bussen öka farten
Vi blev rejäljt trötta i armarna o hela kroppen fick ta en del stryk av skumpandet inte va det särskilt bekvämt att sitta på järnstängerna som skulle hålla cycklar.När bussen saktade in o stannade för att låta en häst o vagn som mötte passera före den smala lilla bron ,klättrade vi av cyckelställen
Vi insåg trots vår ringa ålder att de här skulle inte fungera ,kanske de va Teddy som förstod att jag inte skulle klara det en treåring o flicka tillpåköpet.Vi lommade sakta tillbaks o tänkte att vi va tvugna att vänta tills dom hämtade oss härifrån, inte gick det så fort tillbaks o nog hängde vi med huvena över nederlaget,
Det bestående minnena från barnhemmet är att de inte va bra,mycket gråt o längtan en värk i bröstet av saknad, men vi överlevde den sommaren o när vi kom hem fanns det en bebis hemma. en oerhört liten sak som hette Beatrice, vår syster
vi fick inte röra henne o vi fick bara titta på henne genom glas rutorna i vardagsrumsdörren
eftersom vi aldrig fick röra henne så glömde vi bort att hon fanns där, o fortsatte att vara allt för varandra.
En dag bestämde Teddy att nu skulle vi åka till skansen han o jag knallade iväg ner till tunelbanan inte va vi så stora men lite äldre hade vi nog blivit ,vid tunnelbana spanade vi in en tant som skulle åka o så höll vi oss precis bakom henne spärrvakten trodde ju att de va våran mormor eller nåt så vi slapp in utan biljett,det hade Teddy räknat ut,han visste om hur det var eftersom han hade åkt med mormor flera gånger tillstan,
Vi klev av vid slussen o gick ner till färjan upprepade proceduren o kom iland på djurgården
där plankade vi in ,klättrade igenom ett hal vdant staket o så va vi inne,vi va runt o tittade på alla djuren ,när vi vart hungriga så snodde vi fåglarnas popcorn de låg högvis med popcorn till fåglarna o de va ju bara att ta för sej,lite pengar hade Teddy med sej o vi köpte en stor balja popcorn fast vi hade prutat först så vi fick dubbelt så mycket som de skulle ha varit ,jag tror att popcornmannen tyckte att de va gulligt med två så små o ändå medvetna o sparsamma barn,kanske vi såg hungriga ut också ,o jag kan tänka mej att vi va ganska lortiga.när vi tröttnat på skansen o alla djuren så tog vi oss hem på samma sätt som dit,vi va trötta o lyckliga o Teddy sa till mej att nu skulle vi inte tala om för mamma var vi varit vi skulle säga att vi hade varit i skogen hela dagen,jag lovade att de skulle vi säga. Mamma hade varit rejält orolig för oss o frågade VAR HAR NI VARIT????????????
Teddy sa i skogen o mamma spände ögonen i mej o frågade igen o jag snyftade o skulle försöka säga iskogen men de gick inte alls eftersom jag faktiskt inte kunde ljuga det visste jag inte förrän då eftersom jag aldrig hade behövt ljuga (jag kan fortfarande inte ljuga) så gråtande talade jag om att vi hade varit på skansen ,jag grät eftersom jag hade ju lovat Teddy att säga skogen ,Mamma blev jättearg o vi fick gå in på vårat rum o hon skulle hämta rottingen,,Vi var jätterädda men Teddy hittade en träbricka som han stoppade i sina byxor,Jag letade febrilt efter något att stoppa i mina byxor men försent nu kom mamma in med rottingen i högsta hugg,(vi hade aldrig fått stryk med rottingen förr o heller inte senare men vi va livrädda mamma höll mycket god min för hon måste ju skrämma oss så vi inte kom bort fler gånger),Mamma såg Teddys byxor puta ut i fyra hörn så hon tog tag i honom o jag tänkte förtvivlat på vad som skulle hända när det va min tur ,hon höjde rottingen o drämde till allt va hon orkade ,träbrickan sprack i två delar, o så började mamma skratta o efter att vi fattat att hon nog inte va arg mera så skrattade vi alla tre, ett befriat skratt ,mamma va glad att vi kommit tillbaks o vi va glada att slippa rottingen o att mamma inte va arg längre jag va jätteglad att slippa känna på rottingen eftersom jag inte hade nån bricka
