GÄSTBOKEN

jag fyller själen med snöigt ljus
med isigt blått från vinterhimel
med ensamt tut från skogens domherre

jag fyller mina ögon med snöiga träd
med röda frukter kvar på grenen
för sidensvansens silverklockskonsert

jag fyller mina öron med korpens orp
o vickande lek på luftens vingar
o fötters knarr i snö

jag fyller min lusta med barnajubel
o rosenkinder i snöiga backen
dom flyger i hisnande jubelskrin

Ja men låt då älvor flyga o drömar få vara sanna
blunda som strutsen för reklamjippons löften om oanade fördelar bara du köper ditten o datten
nej lev drömmarna lev drömmarna
låt sagor bli sanna
se möjligheterna i ögonblicken
göm omöjliheterna som tynger dej till stenbrottets slavgöra
ta till dej fantasiens värd o låt ögonblicken ge livet de vingar vi har som älvor
för älvobarn är vi o flyga kan vi dock på annat sätt än fågeln flyger
minns filtarna en på marken den andra fylld med vinden som ett segel då for vi över hela världen

minns sommrar då kottar o stickor fick liv
så kan verklighetn ges liv blås liv i vardagens ting så får vi vingar
så får vi flygkraft
att orka stenbrottets skönhet som trots allt finns även där

GÄSTBOKEN