Han kom från landet. 7 år, ensam, mobbad helt utan kompisar En invandrare långt innan ordet vunnit den klang det har i dag. Man måste vara nån så det var bara att ta för sig. Efter ett par månader var han etablerad ligaledare på Söder. Gänget på totalt 6 killar i samma ålder for som en farsot fram i butiker och varuhus. Grabbarna var nog lite kriminella om man ska gå efter dagens värderingar. Annars var dom nog rätt vanliga för sin tid. Det var en kall vinter med mycket snö. En av ligans medlemmar som likt dom andra hade fattiga hem, frös om händerna, hade inga vantar. Ledaren tog en liten tur runt inne på varuhuset vid Adolf Fredriks torg. När han kom ut hade han ett par sälskinnshandskar med sig. Dom var oemotståndligt snygga och mycket varma. Ett par sköna handvärmare. I skolan dagen efter så blev handskkillen inkal-lad till övisen, överläraren. Denne hade förhör med grabben om varifrån han hade fått så snygga och dyra handskar, hans farsa hade inte råd till sådan lyx. Pengarna gick först och främst till borsten. Efter en stunds harvande fram och till baka kom det fram hur det förhöll sig. Det var första gången som ledaren blivit golad. Genom åren har det varit fler sångfåglar. Men nu är det så att en del kan ej stå fast vid en historia utan snackar på sig förr eller senare, Detta var en erfarenhet som visat sig bli nyttig senare i livet. Efter några år, tre, befanns möjligheterna att föra ledaren på rätta vägar så gott som obe- fintliga. En omplacering blev följden. Som tioåring återfinner vi grabben långt från Stockholms gator och gränder. Smålands mörka skogar och kärva befolkning skulle bli hans hemvist i tre långa år. För andra gången i sitt unga liv var han en utstött och i den nya miljön främmande individ. Medicinen fick bli den samma som förra gången. Det gick ju vägen då så det skulle nog gå en gång till. Hans första termin i den lilla landsskolan blev ett enda långt slagsmål. Sen var alla problem lösta på den fronten. Den stora kärleken mötte han i en jämnårig flicka. Hon var av tattarfamilj och som han en utstött.Inga andra varken ville eller vågade umgås med dem. På grund eller snarare tack vare sitt okuvliga humör blevo de så småningom godtagna bland de andra i skolan. En episod, Vid ett tillfälle hade en kille i klassen ovanför ställt till att bli osams med grabben. De slogs på rasten, killen skvallrade för läraren. Det hade till följd att grabben fick gå ut i björkbacken och skaffa ett lämpligt björkris. Läraren hade ett absolut krav på risets beskaffenhet, Lagom smidigt, lagom stort och lagom tunna kvistar som följde den nakna baken och sved på ett ändamålsenligt sätt. Så fick grabben en risbastu, det sved men man fäller inga tårar, utanför dörren lyssnade den övriga klassen. Detta var på måndagen, resten av veckan följde samma mönster. Katten på råttan. På lördagen fick grabben sitta kvar i skolan en timma efter att de andra gått hem. Som en sprinter sprang han genom skogen och över hagarna till killens hem, och vid hemmets grind fick han betala för den gångna veckans sveda. På måndagen kom han ej till plugget. Däremot på tisdagen åtföljd av sin far. Det följde en diskusion om vad som var lämpligt att göra i denna situation. Grabben sade att det var bäst att dom slutade där dom var för att killen skulle ej hålla mycket längre och själv tänkte han ej bli den som sist fick betala. Även på den tiden kunde en del äldre lyssna på de yngre och så gjordes i detta fall. Läraren var en hårding men rättvis. På den tiden var det sällan som en unge blev hörd, dom vuxna hade alla svar. Småskolan leddes av lärarens fru. Hon hade dessutom hand om sången. Vid ett tillfälle tillrättavisade hon grabbens flickvän på ett bryskt sätt. Grabben blev sur på tanten och satsade en höger som sänkte lärarinnan totalt. När hon så småningom reste sig mellan bänkraderna till- kallade hon sin man. Den omgång som då bjöds grabben bör nästan gå till historien. Det blev äntligen slutexamen, vi hade sex års skolgång. Tidigt denna morgon går grabben hem till en skolkamrat. De hade avtalat att jaga ekorre innan det var dags för examen. I kamratens faders hörnskåp fanns en flaska som innehöll Kronbrännvin. En jägare ska ha en sup innan han går till skogs. Dessa båda pojkar visste ej vilken verkan alkohol har på omdömet. En ko blev visserligen lindrigt men dock träffad i baken, en gran illa tilltygad av ett hagelskott. Bäst klarade sig ekorrarna. Alkoholens verkningar kvarstod även under examensförhöret, det hade till följd att grabben som egentligen var en skärpt kille slutade sin skolgång med sänkt sedebetyg. I början av arbetslivet uppstod vissa svårigheter på grund av detta men en viss vana att hantera svåra situationer gjorde att det i sinom tid ordnade sig även för grabben. Efter alla krokiga vägar på livets långa bana blev han nästan social. Med en karakteristisk småländsk dialekt återfinns grabben i sin hem- stad. Stockholmarna hade stora svårigheter att fatta alla konstiga ord och läten som grabben använde vid de få konversationer som blev. Återigen en främmande fågel och återigen dessa slagsmål för att införskaffa den respekt som han för sin trivsel så väl behövde. Dessa problem att vara invandrare i sitt eget hemland kan nog väl mäta sig med de svårigheter som dagens främlingar är utsatta för. Medges att det innebär en viss skillnad att komma från krigsdrabbade länder, än att flyttas kring av myndigheter. Men dom är i alla fall flera som kan ge varandra stöd. Grabben var ensam. Inga sociala skyddsnät fungerade för hans del. Han fick själv svara för att överleva. Med några utflykter på andra sidan lagens råmärken kom så småningom en viss mognad. Var och en har att göra det bästa av sitt liv.Med detta som riktmärke blev grabben som vilken vanlig arbetare som helst. Det var dock inte det slutliga målet för honom utan som alltid ville han bli någon. I viss mån har han lyckats och ser sig själv som en privilegierad person med en viss tur i livet som han dock själv påverkat. Lagom självgod vandrar han nu den smala stig som finns hinsides lag och rätt. Inget helgon men välanpassad.

TILLBAKA