Klockan har slagit midnatt månen lyser upp därute stjärnorna skymtar fram, det är bara en minusgrad, så här i stallet är det skönt. Inte så där fryskallt som de va i början av vakandet, när kinderna va iskalla så att man hade velat ha mössa på dom också.

Hur intressant kan det vara att varje dag läsa om hur en häst kan konsten att hålla en människa vaken på nätterna natt efter natt, Ja säg det, men det är ju det som händer just nu i mitt liv o det är ju det som styr mina kalenderblad,,,, mitt liv.

Jag skulle kunna berätta för er hur härligt det är att vara mormor till en sån där glitterögd varelse som Johannes är det skulle jag ju kunna göra, berätta hur det är att komma ner då jag vaknar frampå dagen o så upptäcker han mej o spricker upp i ett ljuvligt leende som talar om för mej att han gillar mej,han håller mej syselsatt på alla möjliga vis o det är så lätt att få honom att le o att skratta ett sånt där skratt som det bara gurglar om av glädje man känner hur det killar i magen av all skrattet o det smittar så att man skrattar ett lika befriande o glatt skratt själv tillsammans med honom.Jag kan berätta att den ungen har humor o glimten i ögat, dessutom har han en sjuhelsikes egen vilja o den kanske kan ställa till problem en dag för både honom o hans mamma o pappa men jag är säker på att det också kommer att vara honom till hjälp.

Men än så länge är han medelpunkten i sitt liv o det är han som fångar allt intresse då han finns i rummet, skulle inte det vara så så hittar han snart ett sätt med nån slags inbyggd radar något som gör att man inte kan glömma att han är medelpunkten.Allt i ett rum som av någon anledning är ajaj eller nej det hittar han med osviklig träffsäkerhet, inte tar han såna saker om han skulle kunna få ha utan tjat ,,,nej om han öppnar en låda som innehåller tio ofarliga saker o en yttepytteliten farlig sak så går hans hand direkt till den farliga, man undrar hur det kan komma sej ....

Nåja han lämnas inte ensam änsålänge , han måste få växa till sej först.O lära sej en hel del mer än han kan nu innan han kan ta vara på sej själv.

Men tiden kommer att rusa o vips så står han där o lutar sin armbåge mot en bar o sänder glimten i blicken till nån tös o så blir man gammemormor ;O) ;O)

Jag undrar om jag då fortfarande håller på med den här sajten,eller om jag ligger stilla som askflagor i någon buske då? Det är saker som vi inte vet nåt om idag men om jag ska fantisera vidare så undrar jag hur stor min sajt kommer att vara då om 20 år,kanske jag redan borde ta o ta reda på ett bra webbhotell som kan härbergera hela min jättesajt till en billig penning 10 megabits e ju inte mycket att hänga i gran om man ska hålla på i tjugio år eller trettio eller va de nu kan bli,men realististiskt sett så kan det ju bli så,men antagligen har tekniken gått framåt så infernaliskt då att jag är hopplöst ute om jag håller fast vid detta sättet att fylla internet antagligen så kommer jag kunna omvandla mina bilder o sidor så att dom inte väger någonting o på det viset ha samma gamla utrymme på nätet för evigt,vem vet staten kanske kommer att se till att alla har obegränst med plats att skriva ner sina dagars o nätters betraktelser,ja det kanske till o med blir lag på att var o en SKA göra det,,,, hu nu blev det ingen bra framtidsvision eftersom jag är emot allt tvång

Den fria viljan är något vi ska vara glada för att vi har även om den till viss mån är beskuren,Det gäller att vilja det man får ,eller det man har råd till,eller det som man vet att man har möjlighet att få se gå i uppfyllelse,Jag menar att vilja ta ner månen är ju fåningt för det är ju kanske något som vi nog inte kan åstadkomma på en livstid, men att vilja ha ett bra liv o jobba på att få det de kan vi ju alla göra, ett bra liv det är ju inte ouppnåeligt om man är nöjd med lite så har man mycket att vara nöjd över

Jag tror tillomed att det är så att ett bra liv måste innehålla både mörka o ljusa tider, för om livet bara va en enda sträcka soliga glada dagar så tror jag att de skulle bli enformigt o tråkigt ,nej lite bergodalbana tror jag är nyttigt.Men en o annan stackare kanske får alldeles för mycket av elände då kan man nog tycka att de är bra orättvist o undra varför det är så, det vore något att sträva efter att lösa gåtan om livets alla varför, men frågan är om vi skulle bli lyckligare då? Förmodligen inte, längtan är ju en drivkraft som leder oss till nästa mål nyfikenheten gör att vi idag gör saker som stenåldersmänniskan inte ens kunde drömma om,ja spännade att fundera över var vi befinner oss om tjugio år eller trettio,Hoppas bara att vi inte som så många välutvecklade civilisationer går mot en säker undergång,men nu ska vi vara optimister så med spänning ser jag framåt.

Men till o börja med ser jag fram emot den dagen eller natten som det kommer ut ett litet föl ur den stora bruna som står där i sin box o tuggar lite hö o står o sover en stund o har ju nästan slutat att visa några tecken alls på att det skulle kuna bli snart,så jag slutar dagens eller nattens funderingar med detta o en liten undran ,kan ni inte peppa hit lite lust att föla till henne nu? snälla........................................................................