Thespis.

Nu nalkas nyårsnatten. I den lilla stugan långt ute på lands

bygden sitter den ensamme gamle mannen. I vanliga fall känner han sig ännu

ung men i år är det annorlunda. Julen har nyss passerat med vänners visiter,

julmiddag med de kära. Men ändå så annorlunda. En längre tids förkylning har

förändrat hans vardag. I vissa elegiska stunder har allt kännts så tungt. Jular

förr har varit många gånger påfrestande. I främmande hamnar, i andra städer,

på fängelser och med andra okända människor runt om i världen.

Men i år är det lite annorlunda, Han lyssnar ut i tystnaden

efter det knirkande ljudet efter osmorda nav och knastrandet av järnhjul hot

vägens beläggning. "Låt mig ej bli nästa års kusk". är tankar som flyger genom

hans gråhåriga huvud. Fruktan är inte för egen del. Där är inget skrämmande.

Men att under det kommande året tvingas att ombesörja den sista transporten

av en själ som tillhört en nära anförvant eller annan kär hållen människa skulle

däremot vara ett öde mångdubbelt värre än döden. Detta skulle vara ett

bevis på att helvetet finns. I vanliga fall med dagens svårigheter för en leva-

nde ateist är dessa saker inga som helst problem. Men nyårsnatten är ej som

andra. På teven visas firandet runt om i världen, Människor som ser en ny och

bättre schans, ett sundare liv och ett annorlunda förhållande till de närmaste.

Nyårsnattaen är den natt då vägen till helvetet får sin läng-

sta stenbeläggning. " Vägen till helvetet är stensatt av goda föresatser". Al-

drig ges så många löften, aldrig begås så många dumheter som denna natt.

Ej heller aldrig är ensamheten så ensam som då. Man kan gå ut bland alla and-

ra, skrika gott nytt år och fyrverkerierna ritar streck och stjärnor på den natt-

svarta himmelen. men var är ditt hjärta.

Man lyssnar ut i det oändliga mörkret . Månghundratusen mil

skiljer oss från andra världar. Är någon av dem den plats där den gamla utmag-

rade märren, smutsgrå och oryktad, hör hemma. Är det där den slitna illa laga-

de kärran lämnar sin last. Är det där som man som thespiskärrans kusk blir ut-

rustad med alla signum som till yrket hör. Är det där som adresslistan finns på

de utvalda för ett besök av det svarta benranglet med slängkappan och den

välslipade lien. Är det där ett år är sekellångt. Är det där som sekundvisaren

aldrig rör sig. Ej ens jordens samlade rikedomar kan köpa mig dit, så låt mig

ännu en nyårsnatt slippa höra kärrans gnissel. Snart gryr en ny dag och

tankarna blir ljusare och sinnet lättare.