vårens blues

ingenstans att fly

En sky av lilablå penseldrag
över förra sommarens prasslande minnen.
Lyriska ord växte ur ängens fuktiga gräs...
Vem är jag att vandra här?
I denna skönhet...
Rovdjursögd sökande köttets lustar
min klotass trampar detta gräs
Barnögd flyr min lätta fot till kärleksdröm
måste sjunga om min längtan.
Örnvingad rider jag på vilda vindar
på säkert avstånd från händelsernas centrum
Tänker - att livets verklighet
nog inte når mej ända hit

Men:

Som räven - ville ha en ursäkt - "surt"
som igelkotten med sitt misstag
som strutsen i sitt försök att slippa se
och som jag själv med grusade drömmar
av rosa och guld

Trots allt ändå:

En rysning av glädje i blålila penselblom
med den kommande sommarens
minnen ännu i knopp
och de lyriska orden som spänner i jorden
med viljans beslut att flyga i ljus
- det viskar i ängens daggvåta gräs...

Vem jag är, är plötsligt mindre viktigt
"Att" är mer väsentligt i detta nu av liv

Rovdjursögd trampar jag detta späda gräs på spaning
tyr mitt hopp till drömmen
rider vilda vindar
för att ännu en gång få nåd
att nå till livets epicentrum

Tankens verklighets beskrivning
får mötas av ett hånskratt
- inte nu igen!

Men i brist på mod
trampar jag på stället
mot min vila
med olevd längtan kvar

Når; fast surt
fast känslolös som borsten
inför igelkottens blinda famntag
fast sand i ögonen som strutsen
och så högt som örnen
så långt som vilda vindar drar
livett når ändå till hjärtats rötter
med sin sanning
finner ingenstans att fly

vill det inte heller...